Den Andeliga Striden, del 3

Helena Sofia Ekbloms Ungdom




Jag blef tillstyrkt af mina wenner att taga Herrans Heliga Nattward hemma, efter jag war så matt och swag, men jag lengtade att få komma i Herrans hus och tempel och der emottaga den dyra nådeskenken, hwilket och skedde Jag fortställde min längtan och mitt begär endast till min Frälsare, och bad honom att han allenast wille göra mig beredd och wärdig till denna himmelska måltid, och gick åstad i Hans namn. Men något förunderligt hände mig i Herrans tempel på den dagen. Då Psalmen N:o 256 begynte sjungas, som war den wanliga Skriftpsalmen, begynte jag bäfwa och skjälfwa, och minna lemmar blefwo matta och swaga; min själ kom i stort arbete och mitt hjerta slog i mig så häftigt, att swetten flöt af mitt ansigte; hela min kropp blef öfwer allt wåt af det häftiga swettandet. Wid sjungadet af fjerde wersens början blef jag så förskreckt, att jag upplyfte mitt hufwud åt himmelen; då fick jag se templet wara deladt och i himmelen ett barhuggande swärd, och hela FADER wår skrifwet, med utgjuten blod emellan hwart ord, och en hög röst ropade till mig och sade: Så mycket har du syndat emot din Gud ifrån den tid du afgick hans wägar, föraktat uppenbarelsen och den nåd Han dig gjort hafwer. Du har likwel läst bönen Fader Wår med ett kallt hjerta, men icke gjort derefter. Jag kan icke uttala eller beskrifwa hwad tyngd då lades på mina skuldror och smerta på mitt hjerta. Under skriftningen samt under hela Gudstjensten skalf och bäfwade jag under owanlig gråt och mycket swettande. Efter slutad predikan åstundade jag så min längtan fullbordad till Jesu Heliga Nattward. Fastän jag såg mitt stora skuldebref, längtade jag likwäl efter Jesum och trodde mig få hans nåd. Wäl fruktade jag att begå Jesu Heliga Nattward i ett sådant syndaelände, men jag förutsåg att kampen, som redan var börjad, skulle blifwa alltför swår att genomgå, utan att blifwa styrkt af Jesu Heliga lekamen och blod. Då jag reste mig upp, tycktes mig att jorden sjönk under mina fötter och jag war nära föregången af hjertats ångest, men då jag hade anammat Jesu Heliga Nattward, blef jag litet styrkt. Uti 14 dagar derefter kämpade jag under lagens hot; men på tredje weckan blef jag alldeles förlöst af hjertans ångest och fick ett nytt lif.
Nu kom jag i en andlig och osynlig skola, hwars läromästare war Jesus. Jag blef mild och menlös som ett barn, hwilken icke wet att sörja för någonting, hwarken för kläder eller föda. Jag hade inget annat sällskap än Frälsaren, Herran Jesum Kristum. Här på jorden, hwarest jag war med min lekamliga kroppshydda, war jag alldeles en främling; men den himmelska saligheten såg jag med trons ögon och fröjdade mig deråt. Detta warade i 28 dagar, och jag gjorde bön offentligen, morgon och afton. Jag blef en wisa och gåta i allas mun. En del sade: Hon måste säkert blifwa från sina sinnen. En annan del sade: Hon kommer icke från sina sinnen, ty hon har alltid warit sådan från sina spädare år, fast icke i samma drift som nu. Jag fördöljde mitt arbete under hela den Andeliga Striden, tills den tiden jaf fick befallning af Gud att utföra hans ord, der jag intet kunde fördölja. Men knappt hade jag hynnit genomgå den första striden, förän wärlden begynte förfölja mig. Ja, ett stort nit uppwäcktes ibland prester och lärde män, men besynnerligt äfwen hos prosten i församlingen. Han utlät sig, då han war i samqwäm med folket i församlingen, att han snart skulle göra slut därpå, men intet lät han märka hwad han wille göra, hwarföre somliga af mina wänner drogo misstanka att han wille döda mig på något lönligt sätt, och berättade mig det, samt bådo att jag skulle akta mig för att möta honom ensam, hwilket jag ock iakttog.




Fortsättning